Mitt första triathlonevent! Här kommer en redogörelse över loppet :)
Simning: 400 m
Cykling: 23 km
Löpning: 5 km
Uppladdningen: Jag kände mig stark och redo. Åt kanske inte enligt konstens alla regler men kroppen gillade det ;) Var superdupernervös innan, speciellt timmarna innan. Visste inte om jag skulle kräkas eller var vrålhungrig. Träffade en jättetrevlig tjej direkt när jag klev ur bilen som också var där själv, så vi stöttade varandra tills det var dags att starta!
Simningen: Värmde upp 15 minuter innan, kändes OK men lite kallt. Det var start i vattnet och jag la mig ganska långt fram men inte längst fram. Sen plötsligt var det igång och det var folk precis överallt. Jag kände mig kolugn och simmade bara på, var lite vaksam för att jag inte ville få en spark på halsen eller liknande. Det var ganska tjockt med folk men sen började det glesa ut lite och jag visste att får jag bara lite luft fram till näste man så kan jag dra ner huvudet och simma på. Så det gjorde jag, och det blev färre och färre människor framför mig. Kände mig så stark och fokuserad! Så plötsligt kom jag in mot uppstigningsplatsen, händerna och benen skakade och jag klättrade upp.
Växling: Började springa upp mot växlingsområdet, fingrarna var så kalla att jag knappt kunde få upp kardborren på ryggen! Inte enligt min plan! Men det gick tillslut och jag fick av mig överdelen innan jag kom fram till cykeln. Det tog mer tid än jag trott att få av våtdräkten just för att jag var så kall om händerna. Mitt i allt bestämde jag mig för att försöka äta lite av en bar jag hade med mig. Dock hade jag så hög puls att det var omöjligt att tugga och svälja varpå jag istället inhalerade delar av baren. Inte helt lyckat. Torkade av mig på fötterna, strumpor och skor på, hjälm och glasögon, sprang sedan mot utväxlingen med baren fortfarande i munnen.
Cykling: Uppförsbacke först, den där jävla baren ångrade jag verkligen nu. Tryckte fast den i kinderna och försökte att inte kvävas. Pulsen var hög och jag trampade på i ett tempo som jag kände inte gav mig mjölksyra. Efter ett tag på platten kunde jag få ner baren och hittade ett bra cykeltempo. Banan var ganska kuperad men jag fokuserade på att jag skulle ha energi kvar i benen till löpningen så jag cyklade på i ett tempo som kändes OK. Passade på att dricka ur vattenflaskan på cykeln där jag hade lite vätskeersättning.
Växling 2: In med cykeln, på med löparskorna. Själva bytet gick supersmidigt och jag var beredd på det värsta.
Löpning: Jag hade fortfarande ingen känsel i fötterna efter simningen, de var så kalla (jag har förfrusit dem för många gånger som ung). Så jag sprang på utan känsel i fötterna, men det gick lättare än jag trott! Dock kändes det så konstigt i ena skon att jag var tvungen att stanna och kolla om resten av min bar låg däri. Men det gjorde den inte, det var bara känslan av en extremt kall fot som spökade. Efter första varvet kände jag mig fortfarande relativt stark, trött och väldigt flåsig visserligen men det var bara att mata på! Jag sprang ändå på 5.15-6.00-tempo vilket var bra mycket snabbare än jag trodde att jag skulle klara! Det var en ganska lång nedförsbacke där jag önskar att jag hade vågat trycka på mer, men med trötta ben kändes det läskigt..
Sen var det dags att gå i mål! Jag blev dock inte insläppt i målfällan först, men sen fick jag göra en slutspurt och mitt första triathlon var avklarat!
Simning: 400 m
Cykling: 23 km
Löpning: 5 km
Uppladdningen: Jag kände mig stark och redo. Åt kanske inte enligt konstens alla regler men kroppen gillade det ;) Var superdupernervös innan, speciellt timmarna innan. Visste inte om jag skulle kräkas eller var vrålhungrig. Träffade en jättetrevlig tjej direkt när jag klev ur bilen som också var där själv, så vi stöttade varandra tills det var dags att starta!
Simningen: Värmde upp 15 minuter innan, kändes OK men lite kallt. Det var start i vattnet och jag la mig ganska långt fram men inte längst fram. Sen plötsligt var det igång och det var folk precis överallt. Jag kände mig kolugn och simmade bara på, var lite vaksam för att jag inte ville få en spark på halsen eller liknande. Det var ganska tjockt med folk men sen började det glesa ut lite och jag visste att får jag bara lite luft fram till näste man så kan jag dra ner huvudet och simma på. Så det gjorde jag, och det blev färre och färre människor framför mig. Kände mig så stark och fokuserad! Så plötsligt kom jag in mot uppstigningsplatsen, händerna och benen skakade och jag klättrade upp.
Växling: Började springa upp mot växlingsområdet, fingrarna var så kalla att jag knappt kunde få upp kardborren på ryggen! Inte enligt min plan! Men det gick tillslut och jag fick av mig överdelen innan jag kom fram till cykeln. Det tog mer tid än jag trott att få av våtdräkten just för att jag var så kall om händerna. Mitt i allt bestämde jag mig för att försöka äta lite av en bar jag hade med mig. Dock hade jag så hög puls att det var omöjligt att tugga och svälja varpå jag istället inhalerade delar av baren. Inte helt lyckat. Torkade av mig på fötterna, strumpor och skor på, hjälm och glasögon, sprang sedan mot utväxlingen med baren fortfarande i munnen.
Cykling: Uppförsbacke först, den där jävla baren ångrade jag verkligen nu. Tryckte fast den i kinderna och försökte att inte kvävas. Pulsen var hög och jag trampade på i ett tempo som jag kände inte gav mig mjölksyra. Efter ett tag på platten kunde jag få ner baren och hittade ett bra cykeltempo. Banan var ganska kuperad men jag fokuserade på att jag skulle ha energi kvar i benen till löpningen så jag cyklade på i ett tempo som kändes OK. Passade på att dricka ur vattenflaskan på cykeln där jag hade lite vätskeersättning.
Växling 2: In med cykeln, på med löparskorna. Själva bytet gick supersmidigt och jag var beredd på det värsta.
Löpning: Jag hade fortfarande ingen känsel i fötterna efter simningen, de var så kalla (jag har förfrusit dem för många gånger som ung). Så jag sprang på utan känsel i fötterna, men det gick lättare än jag trott! Dock kändes det så konstigt i ena skon att jag var tvungen att stanna och kolla om resten av min bar låg däri. Men det gjorde den inte, det var bara känslan av en extremt kall fot som spökade. Efter första varvet kände jag mig fortfarande relativt stark, trött och väldigt flåsig visserligen men det var bara att mata på! Jag sprang ändå på 5.15-6.00-tempo vilket var bra mycket snabbare än jag trodde att jag skulle klara! Det var en ganska lång nedförsbacke där jag önskar att jag hade vågat trycka på mer, men med trötta ben kändes det läskigt..
Sen var det dags att gå i mål! Jag blev dock inte insläppt i målfällan först, men sen fick jag göra en slutspurt och mitt första triathlon var avklarat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar